Första orakelkortet

Idag var jag en hel timme hos Ellen för reiki. Jag bad henne titta lite närmare på min ländrygg som jag haft problem med i många år. Hon fick dock börja med att rensa min aura. Den hade som stenplattor över sig som blockerade energin att komma in. Hon plockade bort dem och lade de över hennes tända ljus i rummet för att ”bränna upp” dem. Efter det kunde hon fortsätta. Hon gick igenom hela framsidan och sedan lade jag mig på mage. Hon höll händerna länge och väl över ländryggen. När hon var klar så sa hon att hon tagit bort en spjutspets från ryggen. Galet träffande då jag alltid säger att det känns som att någon sticker in en kniv i ryggen när man rör på det området. Det hade jag inte berättat för Ellen innan. Med andlig kirurgi tog hon bort spetsen och fyllde igen hålet med andligt ljus. Jag drog också mitt första kort från en orakelkortlek. Intentionen till kortdragningen var att få veta vad reikin kommer lära mig. Jag fick lustigt nog ”Healing - Återknyta till sin sanna natur”. Haha. Point taken. Ellen hade aldrig sett det kortet draget tidigare. Eftersom jag har börjat med reiki med intentionen att lära mig det själv och kunna ge det till andra så var det ju verkligen en handvisning att jag är på rätt väg.

Angående ryggen så hoppades jag att ryggen skulle bli bättre efteråt, som foten hade blivit tidigare. Tyvärr verkar det som att ryggen behöver hederlig vanlig sjukgymnastik också. Ingen skillnad alls har det blivit på ryggen. :( Rackarns... Jag undrar i vilket liv jag blev träffad av spjutet.

Tidigare liv

Jisses vad taggad jag var inför detta. En och halv timme hos Helena (willow.se) för att genom medition ta reda på vad jag gått igenom i någon av mina tidigare liv. Så förväntansfull och nyfiken inför vad som skulle komma fram.
Jag bestämde mig för att ta reda på vad som hänt i mina tidigare liv för att kunna underlätta relationen mellan mig och min son som är väldigt mammig. Jag berättade en kort bakgrund för henne och så fick jag ligga på en mjuk brits medan hon höll min hand och gled ner i meditation. Själv låg jag bara där och hade det avkopplande och skönt i tjugo minuter.
Inte bara ett liv utan två hade trätt fram som möjlig orsak till bandet mellan mig och min son.
I första livet var jag kvinna på 1500-talet i norra Italien. Jag var högst upp på en hög kulle/litet berg som användes som utkiksplats. Jag satt på en häst och tittade ner. Man kunde se soldater på hästar långt ner på en stig. Det var skog runtomkring och väldigt brant. En serpentinstig fanns för att lättare kunna ta sig upp och ner på. Vi börjar ta oss ner när min häst blir skrämd av något stort djur (som jag tror var en björn). Hästen börjar skena och tar den branta vägen ner för berget genom skogen. Kvinnan slår huvudet i en stor gren och ramlar av hästen, som i sin tur fortsätter utan mig. Hon bryter foten på något sätt också i fallet. På grund av huvudskadan tappar hon medvetandet och blir liggandes där en bra stund. När hon vaknar till inser hon att foten är illa bruten med benpipan vid vristen utstickandes. Trots detta är enda valet att ta sig ner så krälandes och långsamt tar hon sig ner för branten. När hon närmar sig botten kommer en grupp män ridandes mot henne. I täten är hennes älskade (som i mitt nuvarande liv är samma själ som min son). De hade sett att hennes häst kommit hem utan henne och blivit oroliga och tagit sig ut för att leta efter henne. De rider hemåt, vilket visar sig vara en stor stenborg med vallgrav och allt. Fint ska det vara! Såret på huvudet plåstras om och dåtidens läkekonst får lappa ihop foten så gott det går. Mannen hon lever med blir överbeskyddande och beordrar henne att vara inomhus så mycket det går och aldrig mer ge sig av på egen hand. Kvinnan haltar resten av sig liv men lever ett långt liv dock inte lika lycklig efter att få spendera så mycket tid inomhus.
I det andra livet som kom fram var jag återigen en kvinna (förklarade mig som späd och söt i en mycket fin ljusblå sari med silverdetaljer) men bodde nu i Indien. Hon var en av fruarna till en sultan och bodde på palatset. Hon hade en fallenhet och intresse för kryddor och skapade egna kryddblandningar. Sultanen verkade särskilt förtjust i just denna fru för hon hade fått ett eget litet kök där hon kunde pyssla med sina kryddor. Hon verkade vara rätt naiv men nöjd med sitt liv på palatset och plats i livet. Hon hade en väldigt nära kontakt med sin syster, som i nuvarande själ är min son. Systern var också bortgift men relativt nöjd med sin tillvaro även hon. De träffades så ofta de kunde och systern var ofta med i köket när kvinnan meckade med sina kryddor. Hon var ofta ute och plockade örter och liknande för sina köksäventyr. En dag gick hon lite längre från palatsets murar och blev då överfallen av brittiska soldater. Hon blev brutalt våldtagen och tillslut strypt. 😥 Kommer inte ihåg om det var sultanens folk eller systern som hittade henne men systern blev aldrig mer sig likt och saknade sin syster otroligt resten av hennes liv.
Efter att fått veta detta om den indiska kvinnan så guidade Helena mig i en meditation (som jag inte är så bra på alls så här får det bli träningsläger) där jag fick göra henne fin igen. Jag tvättade såren, klädde henne i en grön sari och omgav överkroppen med små fina blommor. Platsen jag valde var under ett äppelträd i en trädgård. Det var det fridfullaste jag kom på. Denna "ritual" gör man för att kunna släppa taget om det sorgliga från detta liv. Jag kommer på mig själv att tänka på kvinnan (eller mig själv i detta liv blir det ju) men då tänker jag nästan jämt på bilden av henne jag har från trädgården med blommor runtom.
Helena klippte även ett väldigt starkt band som band fast Benjamin till mig. Det var alldeles för starkt knutet och behövdes lite utrymme. Det tog två dagar efter att jag var där som jag såg Benjamin plötsligt leka själv i hallen tyst medan jag lagade mat. Detta hade nästan inte hänt tidigare  och det blev lite lite bättre efter den här sessionen faktiskt. Han är fortfarande mammig och det kan ju barn vara utan att det behöver bero på något men innan var det lite för jobbigt. Så tack Helena för detta!
Det roliga med dessa liv är att de passar in på flera punkter i mitt nuvarande liv. Jag äääälskar slott och herrgårdar och allt däremellan. Jag har alltid haft stor respekt för hästar och nästan varit lite rädd för dem. Bakning är en stor hobby och något som jag gärna gör tillsammans med min son. Jag skulle gärna vilja ha ett stort härligt kök med köksö och i gammaldags stil. När jag tänker på det kök som fanns i Indien så tänker jag mig ett gammalt stenkök med en öppning där man enbart ser grönska utanför. I öppningen kommer gröna klätterväxter in och i taket hänger diverse attiraljer. Så himla mysigt!
En dag får jag nog ett sånt kök 💗

Första mötet

I november 2018 fick jag, av en slump, veta att en kollega, Ellen Ekerling, sysslar med reiki. Jag har för flera år sedan gått hos en annan som gav mig reiki en gång men kände inte att det gav så mycket och jag kände inte mycket under själva sessionen. Jag blev intresserad av själva tekniken och metoden och har läst flera böcker om livet efter detta, chakra, tidigare liv-regressioner och liknande. När jag då fick frågan av kollegan om jag testat reiki på min fot som jag hade problem med just då blev jag genast intresserad.
20 november hade jag första reikisessionen med Ellen. Vi bokade in en halvtimme för min stackars fot. Hon kopplade upp sig mot reikiflödet och började vid mitt huvud. Jag hoppade till av förvåning (bokstavligen) när jag kände hur mycket värme som utstrålade från hennes händer. Jag låg där och kunde inte låta bli att le av den otroligt häftiga upplevelsen. Värmen skiftade och blev till och med kall beroende på vart hon arbetade på kroppen. När hon kom till foten så blev det varmt återigen. Efter att hon gått igenom hela kroppen berättade hon att jag var väldigt mottaglig för reiki och det var lätt att läsa av mig. Kändes så bra att höra det. Alltid känt mig åt det andliga hållet men inte vetat vad jag ska göra med det. Angående foten så fick hon till sig att jag "lika gärna kan ta det lugnt ett tag och inte springa runt". Under hela hösten hade jag haft det väldigt jobbigt med stresshantering både privat och på jobbet vilket gjort att jag inte kan boka in så många aktiviteter på min fritid som jag är van vid. Alltså rätt träffande. :) Foten gjorde ont även veckan därpå och jag tänkte att det antagligen inte hjälpte något. När jag hade varit på julledighet i två dagar dock så kom jag på att jag kunde gå normalt och foten gjorde inte ont. Jag hoppade på en fot, tryckte där jag haft ont och sprang lite men kunde inte framkalla något ont alls. Så häftigt! Från en dag till en annan gick den från att göra ont hela tiden när jag gick till att inte göra ont alls.
Jag började prata mycket med Ellen på jobbet och hon tipsade om Willow som hållit i de reikikurser som Ellen gått. Helena, aka Willow, är shaman och erbjuder tidigare liv-regressioner. Efter att ha tänkt på det några dagar så bokade jag en session för just detta. Mer om det i nästa inlägg.