Eklundshoflunch

Jag och Ellen åt lunch på Eklundshof idag. Det är bredvid vårt jobb och hon kände in en ande där förra gången hon åt lunch. Eftersom vi båda är intresserade av andar så tänkte vi att det kunde vara intressant att se om vi kunde snappa upp någonting tillsammans.
Vi kände av en äldre medelålders kvinna båda två som vi uppfattade väldigt lika. Det kändes som att hon tittade till stället hela tiden och att hon var väldigt mån om att allt skulle gå rätt till och att alla hade allt de behövde och mådde bra. Jag fick ett tryck över bröstet och lite ont på en punkt runt hjärtat när jag började prata om henne som gick över strax efter att jag sa det högt. Ellen fick namnet Britta till sig så det är vad vi kallar henne. :) Det kändes som att hon var högste kallskänka eller något, att hon tillhörde köket men hade ansvar och bestämmande över hela köket och dess personal. Jag kände först av henne utanför fönstret där vi satt som att hon kollade in för att se vilka som var där. Sedan kom det en större grupp och gick in och då kändes det som att hon vände huvudet och gick efter dem. Lite senare var det som att hon stod strax innanför öppningen till restaurangen med händerna knäppt bakom ryggen och övervakade allt. När det var full rulle och lunchrush så kände båda vi att hon också var igång mer och gick runt och in i köket och inte alltid i restaurangen. Mot slutet av vår lunch kände vi inte av henne längre så kanske hon var nöjd och kände att hon inte behövde vara där just nu. Det pirrade över hela kroppen som bara den när vi kände in den här kvinnan. Det kallas spiritual chills, och jag får det jättemycket när jag pratar om intuitiva saker, som detta är ett exempel på.
Vi tycker om "Britta"!


Ellen kände av en barsk medelålders man också med mörkt krulligt hår. Hon fick kraftigt ont i huvudet när hon kände av honom. Jag kände inte av honom alls men när vi pratade om honom så fick jag namnet Erik uppoppande i huvudet. Ellen sa då att direkt efter att jag sa det fick namnet Sparre i huvudet. Väldigt roligt! Så vi kallar honom Erik Sparre :) Vi googlade upp namnet och fick typ en enda person som träff på hela Google. Erik Sparre, född på 1550-talet och dog på 1600-talet genom halshuggning. Det kändes lite för tidigt för att vara "vår" Erik Sparre, men vem vet!? Roligt att jag fick Erik i huvudet och hon Sparre som svar i sitt huvud i alla fall.


Vi avslutade lunchen med att gå till ett mindre hus de har på gården efter att Ellen tycks sig se en pojke i ett av fönstrena. När vi gick där runt huset så kände vi båda oss väldigt hemma. Det var verkligen som att det var vårat hus och det var så mysigt att gå där. När vi kom till baksidan så stannade båda upp och sa typ samtidigt "vad har de gjort här?!". Haha! Det var en buske på baksidan och rätt kalt annars men det kändes som att busken var ju helt malplacerad och det saknades någonting där på baksidan. Vad vet jag inte men det saknades definitivt någonting och det var inte så som det skulle se ut alls.
Så här såg det ut bakom huset. 

När vi sedan gick bort från gården och ut på vägen som går ner mot vårt kontorsområde så kändes det som att gå ut ur en scen eller nåt. Nu var vi i nutid igen, så himla konstigt. Vi kände precis likadant.


Så en riktigt intressant (och god!) lunch helt enkelt. Nu vill vi besöka en massa hemsökta slott och herrgårdar :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

1111

Nu när jag kollade in på bloggen för att se mitt förra inlägg så såg att besökarantalet var på exakt 1,111. Änglanummer 1111 står för "...